Vila i frid min vän, du är saknad!

Nyss hemkommen från begravningen, sjukt jobbigt. Hade glömt hur jobbigt sånt där är. Halvvägs in i begravningen ville jag bara försvinna ner i marken, tårarna rann längs kinderna och tankarna försvann tillbaka till skolan och fotbollen.

Livets väg går aldrig att förutse men det här är inte rättvist. Varför måste man dö ung, det är en sak när du fått leva ett liv fyllt med upplevelser av olika slag men vafan han hade knappt hunnit börja leva än.

Begravningen i sig var väldigt fin och hela kyrkan var fylld av vänner och familj, Deniz du är saknad av många och kommer för alltid vara saknad.

Tack för den tid vi hade tillsammans mannen, du kommer alltid leva kvar inom oss.


Jag orkar inte skriva mer nu, måste nog äta något även om matlusten inte existerar just nu.


/Ron

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback