Begår du brott så ska du fan straffas också.
Busar i thailand
Må väl!
/Ron
Kul utan alkohol på Ballbreakers...
Allt var väldigt fräscht men det kan ju också bero på att det är ganska nyöppnat. Vi började kvällen med lite bowling, jag tittade dock på med tanke på rygg och så, sen avslutade vi kvällen med lite racing i bilsimulatorerna. Man får köra en halvtimme för 125 kr, kul som fan var det i alla fall.
Självklart flödade alkoholen bland polarna som var med men jag var inte sugen alls, jag hade skitskoj utan alkohol. Självklart har jag kunnat ha kul utan alkohol tidigare i vissa lägen men när man varit på krogen eller någonstans där alla dricker så har man, av någon anledning, haft lite småtråkigt för att man själv inte är onykter också. Nu kände jag dock att jag kunde har riktigt kul utan att behöva dricka, jag satt med min cola och skrattade och snackade skit med polarna ändå. Det är faktiskt sant att man kan ha kul utan alkohol, jag lovar!
Igår la jag mig för att försöka sova vid halv 5, 5 men jag lyckades nog inte somna före halv 6,6 men jag tänkte försöka somna lite tidigare idag. Måste vända tillbaka på dygnet när jag ska börja på dagrehab snart. Jag vill verkligen inte sova bort hela dagarna men jag vågar inte lägga mig så länge jag orkar hålla ögonen öppna. Jag är livrädd för att jag ska börja tänka massa jobbiga tankar om allt möjligt, jag vill inte få några mer attacker och jag orkar inte vara ledsen längre.
Nu ska jag äta lite mer godis och titta på tv så jag blir trött någon gång.
Ta hand om varandra!
/Ron
Ett dygn efter hemflytten...
Då har det gått lite mer än ett dygn innan jag officiellt flyttade hem igen efter att ha spenderat 5 ½ vecka på sjukhus och rehab. Det är många blandade känslor som finns inom mig efter allt som hänt. Det är skönt att vara hemma samtidigt som det känns lite konstigt att vara helt själv utan någon i närheten. Det är inte för att jag inte klarar mig själv, nu kan jag ta mig fram med kryckor och så, utan det är mer psykiskt påfrestande. Jag har mått otroligt dåligt psykiskt den senaste tiden av många anledningar. Allt har kommit ikapp mig nu när saker och ting har lugnat sig, i början kunde jag inte tänka pga av allt smärtstillande jag gick på men när de drog ner på det så kom alla tankar och funderingar. Jag fick en del panikattacker på sjukhuset, jag har aldrig haft det förut och det var riktigt läskigt. Visst har jag mått dåligt förut men jag har alltid haft möjligheten att ta en långpromenad eller åka till någon polare och snacka av mig men när man ligger i en sjukhussäng och knappt kan röra på sig så blir det jobbigt. Hade jag inte haft allt folk omkring mig så hade jag dock mått betydligt sämre.
Då jag mådde som sämst så pratade jag även med en kurator för första gången i mitt liv, även om jag mått dåligt förut så har jag aldrig tänkt tanken att ta hjälp av någon kurator eller hjärnskrynklare, jag vet inte om det är stoltheten som stått i vägen. Jag gillar inte att ta emot hjälp från andra, hatar känslan att behöva fråga om hjälp. Jag har alltid försökt klara mig själv så gott det går men nu har jag lärt mig att ta emot hjälp. Jag har dock inte haft så mycket val när jag legat i sjukhussängen och inte klarat av vissa saker. Jag har aldrig tyckt sämre om folk som tagit hjälp av kurator eller hjärnskrynklare, det är inte så jag menar utan det är min egen stolthet som varit mitt hinder men nu har jag lärt mig att även jag behöver hjälp ibland.
Jag har även fått en insikt till varför en del människor får psykbryt av droger, fyfan vilka konstiga tankar man får av en del droger. Bara jag blundade så fick jag massa konstiga syner, en del var riktigt läskiga. Man kunde inte styra tankarna överhuvudtaget. Nu ska jag försöka bli av med alla mediciner så fort det går i alla fall.
Nu har huvudvärken kommit också så jag ska sluta skriva för den här gången och återgå till tv-tittande istället.
Öppna ögonen och ta en ordentlig titt på vad du har och lär dig att uppskatta det, när du minst anar det så kan det försvinna...
/Ron
Rise and shine...
Jag läste precis mitt inlägg från igår och insåg att jag inte berättat så mycket om mitt tillstånd just nu, vet inte om det är någon som är intresserad av att läsa om det men jag tänker skriva om det ändå. Here it goes...
Som jag skrev igår så rullar jag runt i rullstol ganska mycket då mina hälar inte är läkta än, om allt går som det ska så är dem väl hela om en vecka eller två. Iallafall enligt läkarnas beräkningar, ska in på kontrollröntgen den sjunde november så vi håller tummarna. När jag gåtränar så har jag på mig en sorts gipsskena som går från knät ner till fötterna för att avlasta hälarna. Jag går mestadels på tårna dock då det har gjort väldigt ont bara jag nuddat golvet med hälarna.
Jag nämnde ju även att jag hade stift i vänster handled och gips de första fyra veckorna vilket gjorde att det var lite stökigt att köra rullstol då jag bara hade en arm så jag rullade runt med hjälp av höger arm och vänster ben. Högerbenet fungerar ju fortfarande inte som det ska men det har gått framåt iallafall. Jag kommer ihåg att jag började märkte av känselbortfallet precis innan första operationen. Det är ingen trevlig känsla när du märker att du inte kan röra benet och du inte har nån känsel från ljumsken ner till låret. Jag har även problem med känseln på insidan av smalbenet. Allt detta beror som sagt på den krossade kotan och nerven som låg i kläm, läkarna och sjukgymnasten tror dock att detta kan komma tillbaka men det kommer ta tid. Jag kan känna av stickningar i benet med jämna mellanrum vilket kan tyda på att det är på bättringsvägen. Ibland känns det även som det rinner någonting kallt, och ibland någonting varmt, i benet. Känns skitskumt men man vänjer sig. Tack vare detta så har jag inte full kontroll över mitt ben, jag har problem att lyfta benet och stödja på benet. Det känns även som om musklerna krampar när jag sätter mig på knä men det är en otrolig skillnad mot i början så jag kämpar på med sjukgymnastik, gåträning och styrketräning.
Sen var det ju korsetten som jag måste ha på mig när jag inte ligger i sängen, den ska hjälpa mig att stötta upp ryggen. För tillfället är det endast stagen som är inopererade som håller ihop min ryggrad. Benen i ryggen kommer börja växa ihop igen men det kommer ta tid. Smärtan jag hade i början är obeskrivlig, jag har en hög smärttröskel men det här var något jag aldrig varit med om tidigare. De första dagarna bestod av smärtstillande intravenöst och i tablettform var tjugonde minut i princip. Tack vare det så sov jag mestadels men jag vaknade av smärtan med jämna mellanrum, började hyperventilera av smärtan, tryckte på larmet och när jag fått smärtisen däckade jag igen och sådär höll det på. Jag hade tur som bröt ryggen så pass långt ner så jag kommer inte bli förlamad eller få några bestående men i ryggen förutom att jag numera är stelopererad på tre kotor. Detta är vad läkarna sagt så vi hoppas att dem har rätt.
Förutom de fysiska skadorna så har mitt psyke tagit storstryk av allt som hänt, jag har för det mesta varit den personen som stängt in mina egna känslor och byggt upp en fasad av att alltid försöka vara glad. Jag har försökt ta mig an andra personers problem och försöka skjuta undan mina egna men det blev för mycket för mig nu. Jag har gått på lugnande mediciner sedan några veckor tillbaka då jag fick panikattacker och ångest som jag aldrig upplevt förut. Jag har inte haft liknande attacker innan och det var väldigt obehagligt, hela kroppen fylldes av obehag och tankarna snurrade i huvudet. Ibland vet jag inte ens vad jag tänkte, det kändes bara som att det var fullt i huvudet och jag behövde få utlopp för allt. Förut har jag alltid kunnat gå ut och gå eller åka till någon polare när jag mått dåligt för att få lite miljöombyte men nu när man låg i sjukhussängen, till en början mer eller mindre orörlig, fick jag panik. Nu har jag trappat ned på medicinerna men jag mår fortfarande inte bra psykiskt och så kommer det nog vara ett tag framöver. Till saken hör att läkarna även skurit ner på mina smärtlindrande mediciner samtidigt så man känner av abstinens vilket gör att man känner av en rastlöshet i hela kroppen. Jag har aldrig varit en stor fan av tabeletter av olika slag så det är ju skönt att bli av med dem innan man blir alltför beroende.
Nu är det snart dags att flytta hem igen och det känns både positivt och negativt. Dels ska det bli otroligt skönt att få komma hem och få sova i min egen säng och känna att jag är i en bekant miljö men samtidigt kommer jag vara själv i en månad drygt då polarn som jag delar lägenhet med ska åka hem till sin hemstad och fira jul. Oron för att jag ska få tillbaka mina panikattacker snurrar ju runt i huvudet men vi får väl se hur det går.
Jag har en lång väg tillbaka men jag är en envis jävel så jag ska göra mitt bästa!
Nu måste jag börja dra på mig mina gipsskenor på benen för jag ska ha gåträning om en kvart men jag ska försöka skriva lite mer under dagen här. Ska slänga upp lite bilder när jag hinner också.
Lev livet så länge du kan!
/Ron
Omstart...
----
Det är tidig söndagmorgon den 2:a november, en ambulans åker längs stadens gator med blåljus och sirener mot Karolinska Sjukhusets akutmottagning i Solna. På båren ligger jag, inpackad i en vakuummadrass. Några ögonblick innan hade humöret varit på topp, drickan hade flödat och skratten hade ekat mellan husväggarna i gamla stan. Plötsligt hade skratten tystnat och blivit utbytta mot skrik, rop och blåljus mot husens fasader.
Kvällen flöt på som vanligt och alla hade kul. Plötsligt fick jag för mig, som så många gånger förut, att gå ut på den lilla avsatsen utanför sovrumsfönstret. Det har ju alltid gått bra så varför skulle någonting hända nu? Vi hade pratat om det tidigare på kvällen och alla, inklusive jag, tyckte att det var märkligt att jag inte ramlat ned så många gånger som jag klättrat där ute. Aldrig kunde jag, eller någon av de andra, ana att den här kvällen skulle ändra på detta.
Jag tar klivet ut genom fönstret precis som vanligt för att ta tag i fönsterkarmen, svänger åt vänster för att fatta tag runt stuprännan. Halvvägs mot rännan måste jag släppa taget kring karmen för att nå, vilket jag gör också, samtidigt som jag märker att jag inte kommer nå fram till rännan. Jag känner paniken krypa fram i kroppen samtidigt som jag ser min hand missa rännan. Jag känner sedan hur jag börjar falla samtidigt som jag hinner tänka "fan, jävla skit, vad i helvete skulle jag ut här och göra". På något sätt måste jag ha landat på fötterna samt tagit emot mig med vänster hand. Jag känner omedelbart ett otroligt tryck i nedre delen av ryggen och smärta i vänster handled. Efter detta går allt väldigt fort, de flesta festdeltagarna är helt plötsligt nere hos mig. Några/någon stabiliserar min nacke, några pratar med mig, någon hämtar ett täcke åt mig då jag ligger och skakar av kyla och smärta. Samtidigt ringer en annan polare efter ambulans. Efter några minuter anländer ambulansen samt en polispatrull Sjukvårdspersonalen tar sig an mig samtidigt som polispatrullen börjar förhöra folket runtomkring om vad som hänt.
---
Resultatet av olyckan blev en bruten rygg, en bruten handled och sprickor i båda hälarna vilket har lett till en otroligt stor omställning i mitt liv. Den första veckan efter olyckan har jag inte många minnen ifrån då jag var i princip nerdrogad av smärtstillande dygnet runt. Jag var dock inte så pass nerdrogad så jag inte kommer ihåg min familjs ansiktsuttryck när de först kom till sjukhuset, den bilden sitter fast i huvudet. Jag kan inte tänka mig hur de kände när de blev uppringda av min polare för att sedan komma till sjukhuset och se mig ligga där och vrida mig i smärtor. Jag opererades första gången dagen efter olyckan och då satte de ihop min krossade kota i ryggen men en ovanför och en under. De satte även in stift i min vänstra handled. Några dagar efteråt när de kontrollröntgade mig så satt dock en av skruvarna i ryggen lite fel så de var tvungna att göra om operationen en vecka efter första. Vid den tiden hade tankarna börjat komma ifatt mig och i kombination med beskedet att jag var tvungen att opereras ännu en gång så slog mitt psyke bakut och jag fick panikattacker och ångest. Min räddning (utöver medicinen) var min otroligt underbara familj och mina vänner som stått vid min sida genom allt det här. Utan er skulle jag inte kommit såhär långt! Måste även ge en eloge till personalen på avdelning A22A på KS som tog väl hand om mig, hamnar ni där någon gång så är ni i goda händer!
Efter två veckor på KS blev jag beviljad en plats på Rehab Station Stockholm (RSS). Det är ca 25 pers som är inneliggande här och det finns tillgång till sjukgymnaster, sjuksystrar, läkare, rehabinstruktörer, arbetsterapeuter, kuratorer m.m. Alla är jättetrevliga och kunniga, de vet precis vad de gör. Dagarna består av sjukgymnastik, styrketräning, konditionsträning, idrott m.m. Min träning är fokuserad på att bygga upp muskler som stabiliserar ryggraden och att försöka få kontroll på mitt högerben då jag inte har full kontroll eller känsel i det. Anledningen är att den kotan som krossades styr känseln i låren och jag hade även en nerv som låg lite illa till. Förhoppningsvis kommer det att ordna upp sig längre fram så det är bara att kämpa och se vad som händer. För tillfället åker jag mestadels runt i rullstol då mina hälar inte har läkt ännu, gipset och stiften i armen blev jag av med för en vecka sen. Jag har även en korsett som jag komme få leva med en-två månader till. Jag hade en otrolig tur i oturen, det kunde gått betydligt värre än vad det gjorde.
Allt detta som har hänt har fått mig att tänka till lite, livet är för kort för att slösa bort. Jag vet att det låter klyschigt men så är det. Det är dags att börja ta tillvara på livet, göra lite vettiga saker. Den senaste tiden har det blivit mycket festande igen men nu är det slut med det. Alkohol kan leda till mycket ont vilket jag upplevt på olika sätt det senaste året.
Nu känner jag att jag börjar bli lite sömnig, kanske lyckas somna innan klockan 3-4 inatt så jag orkar upp till 8 imorgon. Jag ska försöka uppdatera lite oftare nu när jag flyttar hem igen.
Må väl och klättra INTE ut genom några fönster!
/Ron
Ny upplevelse...
Vi tar det från början, vi blir kontaktade angående en man som ligger på marken. Vi går dit och hittar en man som vi väl känner till, vi hjälper honom upp och sätter honom på en bänk samtidigt som jag ringer polisen och meddelar att vi har en fylla som behöver hämtas upp. Inga konstigheter där, efter ett tag börjar mannen bli lite väl högljudd så vi går med honom till vårat "avräkningsrum", som det kallas, där han inte kan störa folk. När vi har suttit där ett tag så börjar min kollega att titta sig omkring och tycker att det ser förjävla stökigt ut på vårat bort så han börjar städa... Han hittar en påse med, tillsynes bara några pappersbitar i, och ska trycka ut luften ur påsen för att slänga den i papperskorgen. Plötsligt känner han ett stick i tummen och tittar på mig... Min kollega brukar väldigt ofta jäklas och skoja men jag såg direkt i hans ansikte att någonting var fel, han tog av sig skyddshandskarna för att titta om nålen gått igenom skinnet på tummen. Vi kunde inte hitta någon blödning men imorgon ska han ta sprutor och prover för säkerhets skull.
Jag har ändå hunnit med att vara med om mycket konstiga händelser under mina fyra år inom den här branschen men idag var första gången en kollega stack sig på en nål och jag önskar inte min värsta fiende det. Efter jobbet drog vi iväg och tog en efter-jobbet-öl och snackade om vad som hänt, för min del hjälpte det att snacka lite om det. Hoppas det hjälpte för kollega också.
Man tänker inte riktigt på alla risken ibland, inte förrens man får uppleva dom. Var försiktiga där ute!
Nu ska jag äta lite och bara ta det lugnt!
Var rädda om er själva och varandra!
Peace out!
/Ron
Lite blandade tankar.
Då sitter man här mitt i natten och skriver ännu en gång, nu har jag faktiskt något att skriva om dessutom.
Jag var med om något som jag inte varit med om på väääldigt länge, det kan nog vara så att jag aldrig varit med om det hittills faktiskt. Jag och kollegan pratade med en kille som hade vissa problem att sköta sig, han kör det vanliga snacket om att han vill ut ur missbruket. Det var dock något som verkligen fick mig att tro att han verkligen menade vad han sa. Hela hans ansikte visade att han talade sanning, han ville verkligen ur den skiten han sitter i för tillfället. Han har, för inte alltför länge sen, kommit tillbaka till orten efter att ha pluggat i 3 år. När han kom tillbaka fastnade han i dem gamla banorna igen och började missbruka och missköta sig. Nu har han fått nog och ska åka iväg till andra sidan jorden för att bara ta hand om sig själv, bara vara och komma bort från allt. Jag beundrar en sån människa, han har gjort många fel i sitt liv men han förstår var problemen ligger och hur han ska komma iväg ifrån skiten. Enligt honom själv så kommer han flytta någon annastans i landet när han kommer tillbaka från sin resa. Jag hoppas verkligen inte att han kommer göra något dumt innan han ska åka iväg så resan skiter sig, då kommer han sitta där pank och hemlös istället...
Det är väldigt ofta man pratar med missbrukare som förklarar att dom ska iväg på behandlingshem, torken, avvänjning eller vad du nu vill kalla det, alla vill ju verkligen sluta med den skiten dem håller på med. Dock är det oftast spel för galleriet, bara en massa tomma ord. Spriten och drogerna blir deras trygghet. En verklighetsflykt som egentligen bara gräver ner dem i ännu fler problem.
Nu till nåt helt annat, helt otroligt att Sverige lyckades vinna idag! Spelet var ju mestadels katastrofalt men dem lyckades ju peta in bollen mer än en gång iallafall. Zlatan kunde ju dock få gå ut tidigare om jag fick bestämma. Förstår inte riktigt vad han gör för nytta ibland, visst han drar åt sig mycket uppmärksamhet från motståndarna men han får väl fan börja springa efter bollen lite mer. Han står ju bara och väntar på bollen, hamnar inte passningen exakt på hans fot så sträcker han ut armarna och suckar djupt... Suck! Skärpning Zlatan (och hela laget för den delen)!
Imorrn blir det till att åka till jobbet på en ledig dag, ska fixa lite pappersgöra och lämna in lite kläder, skulle egentligen gjort det idag meeen som vanligt så råkade jag sova lite för länge. Ska ställa lite fler klockor till imorgon så jag inte sover bort hela torsdagen också.
Ne nu är det läggdags strax, först är det dock dags för den dagliga dosen av vänner. Är ju på nionde säsongen (igen) nu så snart har man kört ett varv till!
Ett tips, håll dig borta från knark! Ta det lugnt med alkoholen också för den delen, den gör mer skada än vad du tror.
Knark är bajs!
Peace out!
/Ron
Vilken dag...
Dagens inlägg blir kort då jag är ruskigt trött efter en mycket krävande dag på jobbet.
För det första kan man undra varför det ska vara så besvärligt att fatta beslut att tvångsomhänderta en människa som, helt utan tvekan, behöver hjälp. Ska det behöva ta nästan två timmar från det att personen har ställt till massa oreda och sedan smitit från stället innan man ens beslutar att hämta in den personen eller åtminstonde omhändertar personen tillfälligt?
För det andra så kanske jag kommer att bli polisanmäld pga av att vissa personer är så pass påverkade av alkohol/droger så att de ej förstår bättre än att de ska börja uppträda hotfullt och försöka börja slåss mot en när man försöker prata med dem. Jag kan verkligen inte förstå att vissa personer ska fortsätta bråka trots att de ligger på golvet med handfängsel på sig och de har ingen chans att varken göra situationen bättre eller komma undan genom att sätta sig till motvärn.
Man kan bli bra trött av att brottas/stöka med en person i 30-40 min samtidigt som du ska försöka vara så försiktig som möjligt så du inte skadar personen i fråga. En person som går på droger kan bli sjukt stark, tro mig.
Imorgon ska jag försöka ta reda på om jag kommer bli delgiven misstanke eller inte, mycket spännande...
Word!
/Ron
Hösten närmar sig...
Känner mig slutkörd och trött, humöret är inte direkt på topp för tillfället. Konstigt hur det där kan ändra sig så otroligt fort.
Ena sekunden är du glad och allting är toppen och nästa sekund känns det bara tomt och konstigt.
Människan är bra konstig ibland, varför kan man inte bara vara nöjd med det man har och varför ska man alltid längta efter mer. Jag har ju faktiskt det sjukt bra egentligen, trivs på jobbet, har grymma polare och världens bästa familj.
Varje dag på jobbet träffar jag människor som inte har något av det jag har. Det enda dem har är spriten/knarket som hjälper dem att fly från vardagen. Deras bästa kompis för dagen är han/hon som bjuder på dricka/pundet just den dagen.
Det finns så många trasiga människor, de flesta vill inte bli hjälpta men de fåtal som vill det får inte den hjälp de behöver förrens det är försent. Så varför ska jag då klaga på att jag har en dålig dag?
Som sagt, häromdagen var allt frid och fröjd men nu känns det lite tungt. Brukar bli så när jag har slut på ork, kanske ett tecken på att jag borde sova mer eller bara ta det lugnt? Vem vet... Det brukar dock kännas bättre bara jag får skriva av mig lite, även fast jag hade lovat mig själv att inte skriva massa deppiga inlägg här. Hur kul är det för dig att läsa det lixom.
Några låtar som strömmar ur mina högtalare för stunden iaf:
Hinder - Better than me
10 Years - Wasteland (Acoustic)
3 Doors Down - Landing in London
Bush - Glycerine
Daughtry - Home
Lifehouse - You and Me
Nog med depp, nu ska jag lägga mig i sängen och titta på Vänner (as usual). Snart dags att åka till jobbet igen och göra lite nytta...
Word!
/Ron
Semestern snart slut, back to work!
Börjar jobba igen på fredag kväll efter semester och sjukskrivning. Varit borta från jobbet nu i nästan 4 ½ vecka och hunnit med massa skoj. Varit i skåne, tyskland (en dagstripp för att fylla på alkoholförrådet) och jag har varit i hedemora där min underbara guddotter döptes. Hann även med efter en veckas semester att fixa en fraktur på ett revben men det är smällar man får ta när man ger sig in i fyllebrottning. Jag måste dock säga att jag haft en sjukt rolig och bra sommar även om jag gick sönder!
Ska nästan bli lite kul att komma tillbaka till jobbet faktiskt med tanke på att jag inte kommer jobba i centrum som vanligt. Det är ju någon stor fest på Stureplan (inget ställe jag hänger på i vanliga fall vill jag bara tillägga) där det behövs lite folk och då fick jag hoppa in. Kanske ses där? Kommer ju köra fast på ett ställe annars nu när jag kommer tillbaka. Kommer sakna alla roliga människor man lärt känna på alla andra centrum men jag lovar att jag ska hälsa på.
Nu när sommaren snart är slut och det har blivit väldigt mycket festande så är det dags att börja ta tag i hälsan och börja träna och äta rätt igen. Så fort jag läkt ihop så blir det till att springa ner på gymmet och bli stor och stark! Måste vara i form i höst också om jag nu skulle få komma på uttagning till utlandstjänst (håller tummarna)!
Nu ska jag fortsätta titta på Vänner, man kan aldrig tröttna på det programmet. It will always bring you up when you feel down!
Word!
Vila i frid min vän, du är saknad!
Livets väg går aldrig att förutse men det här är inte rättvist. Varför måste man dö ung, det är en sak när du fått leva ett liv fyllt med upplevelser av olika slag men vafan han hade knappt hunnit börja leva än.
Begravningen i sig var väldigt fin och hela kyrkan var fylld av vänner och familj, Deniz du är saknad av många och kommer för alltid vara saknad.
Tack för den tid vi hade tillsammans mannen, du kommer alltid leva kvar inom oss.
Jag orkar inte skriva mer nu, måste nog äta något även om matlusten inte existerar just nu.
/Ron
Ännu en passvända avklarad!
Då var man ledig igen, man är ju inte riktigt van med det. Man har vant sig vid att gå upp, göra iordning sig och åka iväg till jobbet för att sedan komma hem 13-14 timmar senare.
Jag har dock inte haft så jäkla stressigt den här passvändan så jag ska inte klaga, ångrar väl kanske torsdagens äventyr som gjorde att jag var lite trött på fredagen. Äventyret innehåll bl.a. öl, sol, KTH, cykling på stan, en mindre sammanstötning med ett träd (dock inte med cykeln) m.m. Kul som fan var det men skulle kanske valt en dag när jag var ledig dagen efter!
Helgen har spenderats på diverse olika stället i staden. Fredagen hann jag med att jobba på två objekt, lördagen var jag dock låst på samma ställe hela dagen då jag var ordinarie personal. Söndagen hann jag iallafall hänga i en timme på första stället innan arbetsledningen ringer och flyttar på mig. Resten av dagen blev det till att hålla koll på allt folk som passerade in och snacka lite skit med personalen där jag var. Heeeeelt ok avslutning på den vändan, vi hann med att lyssna lite på fotbollen på radion också!
Jaha, nu när man är ledig... vad ska man göra då? Jag ska försöka ta mig iväg och införskaffa en fotboll om en stund tänkte jag. Sjukt sugen på att lira lite boll, enda problemet är ju att jag har NOLL pengar kvar men det går säkert att lösa på nåt sätt.
Ne nu har jag pratat klart för stunden.
Simma lugnt!
/Ron
En ledighet fylld med ja... fylla. Och glädje!
Torsdagen blev det ju som sagt ölning efter jobbet, dock en väldigt lugn ölning för min del. Fredagen blev det träning, GTA IV, öl, pizza och lite mer öl. Dubliner för hela slanten, mötte upp lite roligt folk där.
Igår var det dags att ta sig i kragen och rycka upp sig för ännu en släktkryssning. Jag vill lägga ribban på en gång så direkt när vi klev på båten så blev det två kalla innan buffén. Riktigt god mat faktiskt, apropå det så är det kanske dags att äta lite frulle nu, Så får det bli, frukostdags!
Om jag orkar och har något kul att skriva så återkommer jag senare!
/Ron
Ledig = Rastlös!
Då har man hunnit med att gå upp, äta frulle och träna och allt detta innan klockan 11. Fan va skönt! Börjar bli lagom rastlös redan nu dock, så är det ibland. Börjar väl bli dags att ringa och väcka räkan så vi kan rulla in mot staden eller vad det nu blir. Är väl inte alltför sugen på att dra in nu när det är sånt skitväder. Får väl se hur det blir.
Imorgon är det dags att kryssa igen, ännu en kusin-kryss! Som vanligt så kommer jag röja järnet. Om jag kommer ihåg att ta kort så kanske det kommer upp nåt här, vem vet. Denna gången blir det dock INGET "spring i korridoren med hyttdörr", dock finns det en liten risk att det blir en liten deltävling i "VM i tokfylla" men det återstår att se.
Nu har jag slappat till mig igen, var faktiskt skönt att träna lite igen. Blivit lite mycket jobb och sjukdom dom sista veckorna men nu jäklar blir det en nystart. Kände mig sjukt motiverad igår kväll, lite mindre imorse men nu blir det till att ge järnet igen.
Men du vänta nu, kom ju på att jag glömt att säga att jag är gudfar! Eller rättare sagt jag kommer bli gudfar i sommar. Världens sötaste och coolaste lilla Elin ska bli min lilla guddotter. Sjukt stolt och glad över att F & D vill ha mig som gudfar, den nyheten lyste upp min tillvaro!
Ne nu blir det till att duscha och göra sig iordning. Har bestämt mig för att skriva ofta här så det kanske blir ett litet inlägg senare under dagen också men till dess får du hålla tillgodo med det jag skrivit nu!
Men ha det bra!
/Ron
Annars då?
Nu är jag dock ledig ända till måndag, gick av passvändan igår. Hade ju planerat att bara åka hem och ta det lugnt efter jobbet men så blev icke fallet! Istället blev det till att ta en taxi in till Dubliner halv 12 och ta ett par kalla och snacka lite skit. Fick reda på att islänningar är skapligt duktiga på att supa sig fulla, på nåt konstigt sätt hittade en av dom till vårat bord också... Tack som fan räkan för den passningen! Vi satt kvar och hängde till stängning och sen fick folk tydligen för sig att det var Donken som gällde. Sagt och gjort, Donken blev det. Hann med lite ordväxling med nån dryg stolpe också, undrar vart han tog vägen?
Hemma pigg och glad vid halv 5 imorse iallafall efter att räkan kom med briljanta idén att åka till Danderyds sjukhus för att byta till nattbussen där istället för att ta bussen direkt från centralen... förstår inte riktigt varför jag gick med på det men så blev det.
Idag har jag dock inte gjort många knop, gick upp vid halv 3 efter att ha blivit väckt av diverse telefonsamtal. Lirade lite GH med Nicke, ätit lite och nu sitter jag här och gör absolut ingen nytta alls. Riktigt skönt att ta det lugnt ibland faktiskt, hade glömt hur det är att vara ledig och göra ingenting.
Morgondagen tänkte jag fylla med träning, fika i staden, skicka in ansökan om utlandstjänst och sen får vi se vad kvällen har att erbjuda.
Några förslag?
Nu blir det lite tv-tittande och möjligtvis lite glass. Ha det!
/Ron
Walking in obscurity.
Back on the road to infinity
Try to see if there is an ending
How am i suppose to make it through
How am i suppose to make it right
I need somone to make me see
I'm walking in obscurity
With all these shadows watching me
Waiting for me to loose it all
Break me down and take it all
Piece by piece until i'm gone
...
Totalt onödigt inlägg.
Meningslöst, innehållslöst och totalt värdelöst. Ungefär så kommer det här inlägget bli och exakt så känns det för mig just nu. Frågor på det?
Den här dagen existerar inte för mig, det är bara en helt vanlig dag. Jag är trött, bitter och fundersam. Egentligen borde jag inte tagit extratimmarna men det ger pengar, komp och någonting annat att tänka på. Jag hinner ju faktiskt gymma ändå innan jobbet.
Det blev ett inlägg där jag bara skrev vad jag kände, betyder ingenting för dig som läser men det kanske hjälpte mig något att få ur mig det lilla jag skrev. Eller?
Nu ska jag titta på Joey och försöka sova. Tack och hej.
Hur ska det gå till?
Jag börjar verkligen undra hur fan det ska gå till att komma vidare... För tillfället är det en lång uppförsbacke och jag ser inget slut på den. Kan man inte bara stänga av alla tankar och känslor för ett tag? Hann med en massa funderande på jobbet idag vilket inte fick mig att må bättre direkt... Varför kommer allt det här nu igen för?
Jag vill inte påstå att jag mått bra överhuvudtaget men jag har ändå hankat mig framåt på nåt sätt ändå men nu har det fan stannat upp igen. Gått hela dagen på jobbet och bara längtat efter att få träna, längtat efter att få utlopp för allt som finns inom mig... Just nu står det bara still i mitt huvud, är väl för trött för att orka tänka. Konstigt nog så kommer alla tankar krypandes när det är dags att somna, jag är tillbaka i det stadiet när jag inte kan somna utan att ha tv:n på så jag hör något ljud i bakgrunden. FAN!
Som vanligt så kommer jag inte på nåt att skriva när jag väl sitter här, kommer alltid på massa saker som jag vill skriva av mig annars... konstigt det där.
Längtar efter kryssningen, ska bli så jävla skönt att komma bort om än bara för ett dygn. Se nåt annat, tänka på nåt annat...
Om 9 timmar är det dags att börja bege sig mot jobbet igen för att spendera ytterliggare 12 timmar med att vara barnvakt, pappa, låtsaspolis, vaktmästare m.m. Ibland kan man bli folkskygg för mindre... varför ska det vara så svårt för folk att visa respekt och använda huvet?
Nu orkar jag inte skriva mer, ska kolla på Joey.
Hejdå.
Avskaffa högtider som Alla hjärtans dag?
Ja då närmar sig Alla hjärtans dag. Fick jag bestämma så skulle den dagen avskaffas med omedelbar verkan. Inte så intresserad av någon högtid för tillfället. Födelsedag och jul och allt vad det nu är känns totalt meningslöst. Ja jag är bitter och tråkig men så är det, känner inte för att fira något alls. Alla dagar känns likadana, man går upp och jobbar eller tränar och helt plötsligt så är det kväll och man ska gå och lägga sig igen. Allt är bara slentrian, blir inte direkt bättre av att man sitter här på jobbet med uppgifter som man bytte avdelning för att slippa... Men vad gör man inte för pengar..
Hunrig som ett djur är man också, äter sjukt mycket mer än vanligt nu när man kommit igång igen. Är väl bra det men det kostar och tar mycket tid dock. Måste träna imorgon, måste få utlopp för diverse känslor och tankar.
Som vanligt så känns det som det jag skriver är väldigt osammanhängande men det är väl kanske för att allting känns väldigt osammanhängande just för tillfället... Svårt att riktigt få ihop allt som hänt/händer. Någon gång kanske allt klarnar.
Känner att det är svårt att släppa det som varit, hur jag än gör så påminns jag av allting som händer och allting runt omkring mig. Varenda liten grej får mig att tänka tillbaka, ska det vara så jävla svårt att låta bli?
Ska bli najs att dra iväg på kryssning igen, få komma bort lite och använda upp min drickdag för den här månaden! Får väl se om vi klarar att inte ta sönder telefoner, hårtorkar och dörrar den här resan. Har vi tur så kanske alla klarar sig från fyllecellen också, men bara om vi har tur.
Nu börjar jag få lite respons från folk som också vill avskaffa Alla hjärtans dag på FB! Kanske ska starta en liten grupp? Skulle du gå med i den?
Nya Tider.
Första månaden spenderade jag med att sova på soffan till vänner i princip varenda natt. Jag vågade inte ens försöka sova utan att ha på tv:n i bakgrunden, jag visste att jag skulle bryta ihop, ångesten fanns alltid där i bakgrunden väntandes på rätt stund att attackera. Jag kunde knappt vara ensam hemma utan jag gick över till polarna så fort jag kom hem från jobbet, jag drack mer eller mindre en månad i sträck och åt typ 1 gång om dagen.... Till slut insåg jag att jag inte skulle klara det länge till, jag va tvungen att göra nåt åt saken...
Jag har ändrat mitt liv nu, ganska drastiskt, till det bättre dock. Snusandet är det helt slut med, dricker bara en gång i månaden och jag har börjat träna regelbundet. Promenader har det blivit en hel del med oxå. Känner mig faktiskt sund och duktig även om jag är sjukt trött nu, har nog kört på för hårt nu i början men nu är jag trött på kvällarna så jag somnar iaf tidigare än 3-4 på natten... Jag har haft stor hjälp av alla mina vänner och min familj som ställt upp till 500 % på mig. Fan vilken tur jag har...
Dom senaste dagarna har jag gått ner mig mer och mer igen, många tankar har snurrat runt i mitt huvud. Vet inte direkt vad jag har tänkt på, bara varit luddigt och konstigt. Hur jag än mår så kommer jag dock INTE bryta mina löften om drickandet och snusandet, INGET ska få mig att gå tillbaka till den skiten. INGET! Egentligen skulle jag vilja tokträna nu bara för att rensa skallen lite men jag har lyckats göra något med min vänstra axel/bröstmuskel för den bränner och smärtar så fort man rör armen. Hoppas det känns bättre imorn så jag kan rensa tankarna...
Nu pallar jag fan inte skriva mer, måste äta nåt. Allt är säkert osammanhängande och totalt obegripligt som jag skrivit men jag orkar inte kolla igenom allt, hittar du några fel eller konstigheter så säg till mig.
Over and out.