Nya Tider.

Joråsatt, här sitter en förnyad Ronny och skriver på sin blogg igen efter nästan ett års uppehåll. Har väl inte hänt sådär jättemycket sen sist förutom att jag gjort mitt livs största misstag vilket jag kommer ångra för resten av mitt liv. Hur kommer det sig att man aldrig uppskattar det man har tillräckligt mycket innan det är försent? Varför inser man inte sina brister i tid? Jag har nog aldrig rannsakat mig själv såhär som jag gjort nu dom senaste veckorna... Har verkligen insett att man bråkat å tjafsat om så jävla onödiga saker, ibland undrar jag om jag bara sökte konflikter?! Så dags att tänka på det nu när det är försent... varför kan man inte bara gå tillbaka i tiden och göra allt rätt?

Första månaden spenderade jag med att sova på soffan till vänner i princip varenda natt. Jag vågade inte ens försöka sova utan att ha på tv:n i bakgrunden, jag visste att jag skulle bryta ihop, ångesten fanns alltid där i bakgrunden väntandes på rätt stund att attackera. Jag kunde knappt vara ensam hemma utan jag gick över till polarna så fort jag kom hem från jobbet, jag drack mer eller mindre en månad i sträck och åt typ 1 gång om dagen.... Till slut insåg jag att jag inte skulle klara det länge till, jag va tvungen att göra nåt åt saken...

Jag har ändrat mitt liv nu, ganska drastiskt, till det bättre dock. Snusandet är det helt slut med, dricker bara en gång i månaden och jag har börjat träna regelbundet. Promenader har det blivit en hel del med oxå. Känner mig faktiskt sund och duktig även om jag är sjukt trött nu, har nog kört på för hårt nu i början men nu är jag trött på kvällarna så jag somnar iaf tidigare än 3-4 på natten... Jag har haft stor hjälp av alla mina vänner och min familj som ställt upp till 500 % på mig. Fan vilken tur jag har...

Dom senaste dagarna har jag gått ner mig mer och mer igen, många tankar har snurrat runt i mitt huvud. Vet inte direkt vad jag har tänkt på, bara varit luddigt och konstigt. Hur jag än mår så kommer jag dock INTE bryta mina löften om drickandet och snusandet, INGET ska få mig att gå tillbaka till den skiten. INGET! Egentligen skulle jag vilja tokträna nu bara för att rensa skallen lite men jag har lyckats göra något med min vänstra axel/bröstmuskel för den bränner och smärtar så fort man rör armen. Hoppas det känns bättre imorn så jag kan rensa tankarna...

Nu pallar jag fan inte skriva mer, måste äta nåt. Allt är säkert osammanhängande och totalt obegripligt som jag skrivit men jag orkar inte kolla igenom allt, hittar du några fel eller konstigheter så säg till mig.

Over and out.

Kommentarer
Postat av: Alexandra Raneborn

Livet är som att spela fiol inför publik och lära sig instrumentet medan man håller på.

- Samuel Butler (1875-1902)

2008-02-03 @ 23:18:07

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback