rojjan

Back on the road to infinity
Try to see if there is an ending
How am i suppose to make it through
How am i suppose to make it right
I need somone to make me see


I'm walking in obscurity
With all these shadows watching me
Waiting for me to loose it all
Break me down and take it all
Piece by piece until i'm gone


...

Jag börjar verkligen undra hur fan det ska gå till att komma vidare... För tillfället är det en lång uppförsbacke och jag ser inget slut på den. Kan man inte bara stänga av alla tankar och känslor för ett tag? Hann med en massa funderande på jobbet idag vilket inte fick mig att må bättre direkt... Varför kommer allt det här nu igen för?

Jag vill inte påstå att jag mått bra överhuvudtaget men jag har ändå hankat mig framåt på nåt sätt ändå men nu har det fan stannat upp igen. Gått hela dagen på jobbet och bara längtat efter att få träna, längtat efter att få utlopp för allt som finns inom mig... Just nu står det bara still i mitt huvud, är väl för trött för att orka tänka. Konstigt nog så kommer alla tankar krypandes när det är dags att somna, jag är tillbaka i det stadiet när jag inte kan somna utan att ha tv:n på så jag hör något ljud i bakgrunden. FAN!

Som vanligt så kommer jag inte på nåt att skriva när jag väl sitter här, kommer alltid på massa saker som jag vill skriva av mig annars... konstigt det där.


Längtar efter kryssningen, ska bli så jävla skönt att komma bort om än bara för ett dygn. Se nåt annat, tänka på nåt annat...

Om 9 timmar är det dags att börja bege sig mot jobbet igen för att spendera ytterliggare 12 timmar med att vara barnvakt, pappa, låtsaspolis, vaktmästare m.m. Ibland kan man bli folkskygg för mindre... varför ska det vara så svårt för folk att visa respekt och använda huvet?

Nu orkar jag inte skriva mer, ska kolla på Joey.

Hejdå.

Ja då närmar sig Alla hjärtans dag. Fick jag bestämma så skulle den dagen avskaffas med omedelbar verkan. Inte så intresserad av någon högtid för tillfället. Födelsedag och jul och allt vad det nu är känns totalt meningslöst. Ja jag är bitter och tråkig men så är det, känner inte för att fira något alls. Alla dagar känns likadana, man går upp och jobbar eller tränar och helt plötsligt så är det kväll och man ska gå och lägga sig igen. Allt är bara slentrian, blir inte direkt bättre av att man sitter här på jobbet med uppgifter som man bytte avdelning för att slippa... Men vad gör man inte för pengar..

Hunrig som ett djur är man också, äter sjukt mycket mer än vanligt nu när man kommit igång igen. Är väl bra det men det kostar och tar mycket tid dock. Måste träna imorgon, måste få utlopp för diverse känslor och tankar.

Som vanligt så känns det som det jag skriver är väldigt osammanhängande men det är väl kanske för att allting känns väldigt osammanhängande just för tillfället... Svårt att riktigt få ihop allt som hänt/händer. Någon gång kanske allt klarnar.

Känner att det är svårt att släppa det som varit, hur jag än gör så påminns jag av allting som händer och allting runt omkring mig. Varenda liten grej får mig att tänka tillbaka, ska det vara så jävla svårt att låta bli?

Ska bli najs att dra iväg på kryssning igen, få komma bort lite och använda upp min drickdag för den här månaden! Får väl se om vi klarar att inte ta sönder telefoner, hårtorkar och dörrar den här resan. Har vi tur så kanske alla klarar sig från fyllecellen också, men bara om vi har tur.


Nu börjar jag få lite respons från folk som också vill avskaffa Alla hjärtans dag på FB! Kanske ska starta en liten grupp? Skulle du gå med i den?