Ett dygn efter hemflytten...
Då har det gått lite mer än ett dygn innan jag officiellt flyttade hem igen efter att ha spenderat 5 ½ vecka på sjukhus och rehab. Det är många blandade känslor som finns inom mig efter allt som hänt. Det är skönt att vara hemma samtidigt som det känns lite konstigt att vara helt själv utan någon i närheten. Det är inte för att jag inte klarar mig själv, nu kan jag ta mig fram med kryckor och så, utan det är mer psykiskt påfrestande. Jag har mått otroligt dåligt psykiskt den senaste tiden av många anledningar. Allt har kommit ikapp mig nu när saker och ting har lugnat sig, i början kunde jag inte tänka pga av allt smärtstillande jag gick på men när de drog ner på det så kom alla tankar och funderingar. Jag fick en del panikattacker på sjukhuset, jag har aldrig haft det förut och det var riktigt läskigt. Visst har jag mått dåligt förut men jag har alltid haft möjligheten att ta en långpromenad eller åka till någon polare och snacka av mig men när man ligger i en sjukhussäng och knappt kan röra på sig så blir det jobbigt. Hade jag inte haft allt folk omkring mig så hade jag dock mått betydligt sämre.
Då jag mådde som sämst så pratade jag även med en kurator för första gången i mitt liv, även om jag mått dåligt förut så har jag aldrig tänkt tanken att ta hjälp av någon kurator eller hjärnskrynklare, jag vet inte om det är stoltheten som stått i vägen. Jag gillar inte att ta emot hjälp från andra, hatar känslan att behöva fråga om hjälp. Jag har alltid försökt klara mig själv så gott det går men nu har jag lärt mig att ta emot hjälp. Jag har dock inte haft så mycket val när jag legat i sjukhussängen och inte klarat av vissa saker. Jag har aldrig tyckt sämre om folk som tagit hjälp av kurator eller hjärnskrynklare, det är inte så jag menar utan det är min egen stolthet som varit mitt hinder men nu har jag lärt mig att även jag behöver hjälp ibland.
Jag har även fått en insikt till varför en del människor får psykbryt av droger, fyfan vilka konstiga tankar man får av en del droger. Bara jag blundade så fick jag massa konstiga syner, en del var riktigt läskiga. Man kunde inte styra tankarna överhuvudtaget. Nu ska jag försöka bli av med alla mediciner så fort det går i alla fall.
Nu har huvudvärken kommit också så jag ska sluta skriva för den här gången och återgå till tv-tittande istället.
Öppna ögonen och ta en ordentlig titt på vad du har och lär dig att uppskatta det, när du minst anar det så kan det försvinna...
/Ron