Måndag morgon och snart jul...
Då sitter man här igen. Kändes inte aaaaalls segt att gå upp imorse... Fy och usch! Hade ju mycket hellre velat ligga kvar i sängen och bara mått men vem skulle inte velat det.
Helgens händelser är inte så många. För en gångs skull var Hon hemma hela helgen, inte ett enda rep, möte eller annat. Mycket trevligt. Raffe var ju dock inte hemma så hela familjen var ju inte samlad men vi passade på att fixa och dona i lägenheten. Storhandlade och så också. Ingen billig storhandling men sen när är det billigt att handla. Lyckades även den här helgen göra av med alldeles för mycket pengar (Tack mastercard!). Köpte Pinnacle Studio 500 USB för att lägga in massa roliga prylar från VHS till datorn. Självklart fungerade inte det ihop med min video så då blev jag ju såklart tvungen att köpa ny video också. Det kostar att ligga på topp.
Julen närmar sig med stormsteg, har redan börjat köpa julklappar. Det måste nog vara första gången jag köper en julklapp innan 20 dec eller nåt. Visserligen har jag bara köpt en men det är ju alltid nåt. Det kommer bli en annorluna jul i år. Det var en annorlunda jul redan förra året, det var första året jag inte firade med min familj utan jag minglade med Hennes familj i en annan del av Sverige.
I år ska vi dock vara hemma men Han kommer inte vara med oss. Han lämnade oss förra året och kommer aldrig mer tillbaka. Han som alltid suttit där i fåtöljen och ätit julmat och skrattat med oss. Jag hör hans skratt fortfarande, det där hoppande skrattet. Jag saknar det skrattet, kan du inte komma tillbaka?
Nu är skiten tillbaka för att ta ännu en familjemedlem ifrån oss. Beskedet kom väl dock inte som någon chock, men samtidigt blev jag sådär kall i hela kroppen. Kände hur tiden stannade för en stund. Har varit med om det alltför många gånger nu. Tillräckligt många vänner och familjemedlemmar har fått lämna in för tidigt. Man känner sig så hjälplös, du kan inte göra någonting åt saken hur mycket du än vill. Finns inget som är så frustrerande som att se hur den personen du håller av så mycket bara tynar bort och du kan inget göra. Önskar inte min värsta fiende den känslan.
Man sitter och väntar på om och när det är min tur.
Helgens händelser är inte så många. För en gångs skull var Hon hemma hela helgen, inte ett enda rep, möte eller annat. Mycket trevligt. Raffe var ju dock inte hemma så hela familjen var ju inte samlad men vi passade på att fixa och dona i lägenheten. Storhandlade och så också. Ingen billig storhandling men sen när är det billigt att handla. Lyckades även den här helgen göra av med alldeles för mycket pengar (Tack mastercard!). Köpte Pinnacle Studio 500 USB för att lägga in massa roliga prylar från VHS till datorn. Självklart fungerade inte det ihop med min video så då blev jag ju såklart tvungen att köpa ny video också. Det kostar att ligga på topp.
Julen närmar sig med stormsteg, har redan börjat köpa julklappar. Det måste nog vara första gången jag köper en julklapp innan 20 dec eller nåt. Visserligen har jag bara köpt en men det är ju alltid nåt. Det kommer bli en annorluna jul i år. Det var en annorlunda jul redan förra året, det var första året jag inte firade med min familj utan jag minglade med Hennes familj i en annan del av Sverige.
I år ska vi dock vara hemma men Han kommer inte vara med oss. Han lämnade oss förra året och kommer aldrig mer tillbaka. Han som alltid suttit där i fåtöljen och ätit julmat och skrattat med oss. Jag hör hans skratt fortfarande, det där hoppande skrattet. Jag saknar det skrattet, kan du inte komma tillbaka?
Nu är skiten tillbaka för att ta ännu en familjemedlem ifrån oss. Beskedet kom väl dock inte som någon chock, men samtidigt blev jag sådär kall i hela kroppen. Kände hur tiden stannade för en stund. Har varit med om det alltför många gånger nu. Tillräckligt många vänner och familjemedlemmar har fått lämna in för tidigt. Man känner sig så hjälplös, du kan inte göra någonting åt saken hur mycket du än vill. Finns inget som är så frustrerande som att se hur den personen du håller av så mycket bara tynar bort och du kan inget göra. Önskar inte min värsta fiende den känslan.
Man sitter och väntar på om och när det är min tur.
Ta vara på varje sekund du får tillsammans med dina nära och kära, ingen lever för alltid.
Kommentarer
Trackback