10 veckor senare.
Fick samtal från förskingringskassan, det var min handläggare som förklarade lite hur allting kommer gå till och hur deras regler fungerar. Tydligen så går det till som så att efter 90 dagars sjukskrivning börjar de undersöka om man kan utföra andra sysslor på ordinarie arbetsplats så att man på så vis kan börja arbeta igen. Är man fortfarande sjukskriven efter 180 dagar så kan de tydligen tvinga en att ta något annat jobb bara för att man ska börja arbeta igen (så att de ska slippa betala ut pengar såklart). Det vore väl helt okej om man fick lite att säga till om själv men av de erfarenheter bekanta och släktingar har haft av förskingringskassan så tror jag inte att så är fallet. Hur blir det då om man måste ta ett annat jobb och sedan blir återställd längre fram, det lär ju inte vara världens lättaste att få tillbaka sitt gamla jobb då eller? Visst kan jag hålla med om att de som myglar och egentligen kan arbeta ska ut och arbeta och sluta snåla på andras pengar men de som verkligen är sjuka och inte kan arbeta, hur fan kan man tvinga ut dem för att arbeta?
För övrigt har det tydligen blivit min tur att bli sjuk, snuvig och hängig blandat med smärta är väl härligt. Ska väl inte klaga dock, kunde ju vara värre.
Nu ska jag fortsätta brottas med min laptop då den också verkar ha blivit snuvig och hängig.
Må väl!
/Ron
Återbesök hos doktorn och annat ointressant...
Då har man varit på ett återbesök hos ortopeden (och födmodligen det enda?!) och det besöket gick fortare än förväntat. Jag hade räknat med att de skulle röntga hälarna och/eller ryggen men så blev det icke. Det hela börjar med att jag, efter en väntan på undersökningsrummet i tjugo minuter, får reda på att den läkare jag skulle träffa är bortrest. Jag får en annan läkare istället som är upptagen för tillfället men han skulle komma så fort han kunde.
När han väl kommer in så presenterar han sig och börjar rabbla igenom händelseförlopp och skador för att försäkra sig om att han läst på rätt. När han är klar med det så frågar han mig hur jag mår, hur det är med smärta o.s.v. Jag förklarar att jag fortfarande har ont i samtliga skador och att jag undrar hur länge det kan sitta i. Till svar får jag att jag kan komma att ha ont i upp till 2 månader till i armen, har jag otur så kan jag få dras med smärta i hälarna i upp till 2 år och ryggen är lite osäkert. Det var väl inte riktigt dem svaren jag hade räknat med men det var bara att tacka och ta emot då jag inte kan göra så mycket åt saken. Sedan frågade jag om det inte skulle röntgas något och hur det blir med återbesök för ryggen och han förklarar då att det inte behövs röntgas något och att inga återbesök behöver planeras in om jag inte får några ytterliggare komplikationer. Stagen i ryggen kan opereras ut om jag skulle få besvär av dem i framtiden men de ska dock helst sitta kvar i minst ett år innan man gör det ingreppet. Man kan återfå lite mer rörlighet i ryggen av detta men jag vettefan om jag vill göra det ändå, vi får väl vänta och se hur allt går. Slutligen ordnade han förlängd sjukskrivning till den sista februari och remiss till sjukgymnast för att träna upp rygg och omkringliggande muskelgrupper.
Jag börjar bli riktigt trött på att inte kunna jobba, jag längtar tillbaka till mitt arbete och mina kollegor. Jag umgås självklart med dem på fritiden (fritid är det enda jag har för tillfället) men vi har även jäkligt skoj på jobbet. Jag kommer förmodligen inte, med största säkerhet, att kunna gå tillbaka till mina ordinarie arbetsuppgifter när (och om) jag kommer tillbaka utan det får bli lite lättare uppgifter till att börja med i såna fall. Jag vill verkligen tillbaka, jag kan inte tänka mig själv sittandes vid ett skrivbord dagarna i ända. Jag måste röra på mig när jag jobbar, jag måste träffa människor och få vara social annars fungerar jag inte som människa.
För övrigt så har jag i princip lagt ned allt vad smärtstillande, lugnande och sömntabletter heter. Även om jag har ont så försöker jag in i det sista att låta bli skiten, nu räcker det!
Jag har ju lovat att skriva lite mer om tiden på sjukhuset och rehaben lite mera men det har inte blivit av, har inte riktigt haft ro att sätta mig ner och göra det än. Inte för att jag tror att det är av intresse för dig som läser mina inlägg men det kan nog vara bra för min egen skull så det kommer komma upp några inlägg här senare om det.
Nog uppdaterat om detta, dagen fick ett mycket bra slut i alla fall på en lokal krog nära mitt jobb där jag hängde med mina kollegor och vänner efter jobbet och snackade lite skit och bara mådde bra. Vad skulle man göra utan alla underbara vänner och min underbara familj som ställer upp så otroligt mycket... Jag är evigt tacksam för allt ni gör för mig!
Nu får det vara nog för idag, ska försöka äta litegrann hade jag tänkt.
Ett råd såhär på kvällskvisten: Tänk efter en extra gång innan, gör du misstag så blir du så illa tvungen att lära dig att leva med dem.
Må väl!
/Ron
P.S. Har du tid över så gå gärna in på min myspace-sida och lyssna på min musik: www.myspace.com/ronsounds D.S.
Varför vänta när man kan flytta hem redan nu...
Må väl!
/Ron